Spenderade min lördag i Stockholm med mamma och Lina. Så himla mysigt!

 

Vi drack en massa champagne, åt god mat, åt god tårta, dansade, drack lite mer champagne, drack lite cider och skrattade massor.

Efter flera glas champagne så mötte jag upp Kim, Max och Elias på centralen och drack yttligare lite cider på en uteservering. Är så himla glad att jag fick träffa min Kimmie igen! Som jag saknat henne ♡

 

Vet inte vad jag hade gjort utan dig. Jag känner mig lite nere och på några minuter får du mig att skratta som aldrig förr.

Jag behöver ingen annan så länge jag har dig. Du är det bästa jag har. Min älskade, fantastiska lillasyster ♡

Jag har fått många frågor om min fina jacka och tro det eller ej men jag har faktiskt fyndat jackan på eBay!

Jag köpte den av en privatperson i New York för 180 kronor. 490 kronor totalt, med frakt och allt. HELT GALET! Trodde inte mina ögon när jag såg priset och trodde nästan att det va någon som lurades, men nu hänger den fint inne i mitt rum. Så nöjd!

 

 

 

Jag tror att vi alla har något som vi inte är nöjda med eller som vi vill ändra på på våra kroppar. Jag tror aldrig att jag har hört någon som är nöjd med allt på sin kropp. Det kommer alltid finnas saker vi vill ändra på.

 

Jag har mina knän. Det är något jag har hatat under många år. Att mina knän är så "pluffsiga". Jag har alltid kollat på alla tjejer som har så smala och fina knän medans mina liksom är raka. Och förut kunde jag bli riktigt avundsjuk när jag såg tjejer med sådana knän som för mig var fina och jag kunde bli ledsen för att jag fick bli den som har dom fula knäna. Jag hatade sommaren för att jag var tvungen att ha shorts då. Men nu har jag insett att, varför ska jag gå runt och vara ledsen över hur mina knän ser ut? Varför ska jag låta min bild av vad som är snygga knän få förstöra så att jag inte kan gå ut i shorts? Får jag snyggare knän om jag går och deppar över dom? Nej, verkligen inte. Jag ser ut såhär och jag kan inte göra något åt det. Jag lärde mig istället att acceptera mina knän och kan nu till och med tycka att dom är fina, även om jag ibland önskar att jag hade haft smala, fina knän.

 

Det tog mig tid att kunna se mig i spegeln och säga att "jag är vacker!". Både för att jag kanske inte tyckte det i början men också för att det kan framstå som något dåligt att säga att man själv är vacker. Man kan framstå som självgod, men vad är det som är så fel med att tycka att man själv är vacker?

 

Vi alla är vackra på vårt sätt. Jag kan bli så ledsen när jag hör hur folk klagar över sina kroppar. Jag förstår känslan, men mår vi verkligen bättre av att vara missnöjda med oss själva när vi kan välja att acceptera oss själva för dom vi är? Vi behöver acceptera det vi inte gillar med oss själva och fokusera på det som vi tycker om istället! Jag hade inte varit jag utan mina pluffsiga knän.

 

Satte klockan på tio, vaknade precis innan den ringde och var pigg, stängde av klockan, somnade om och vaknade klockan ett. Fick verkligen panik, haha. Usch hatar att jag alltid vänder dygnet när jag är ledig! Igår var jag ändå uppe vid tio, men jag somnade inte förens typ klockan tre inatt så... Får lägga mig tidigt ikväll! Så jag kan njuta av min sista lediga dag imorgon.